Olika skogsbrukssystem
Dom olika skogsbruksmodellerna
Det finns en rik flora av termer som betecknar olika system för skogsskötsel och skogsbruk. Det dominerande systemet för skogsbruk i Sverige idag är trakthygges- eller rotationsskogsbruk, karakteriserat av återkommande cykler av etablering, utglesning (röjning och gallring) och slutavverkning. Åtgärder utförs samtidigt över större ytor eller trakter, därav benämningen trakthyggesbruk.
Hänsynsskogsbruk (i vetenskaplig litteratur retention forestry) innebär att en viss del av virkesförrådet lämnas kvar vid avverkning av hänsyn till andra intressen än virkesproduktion, exempelvis för att bevara biologisk mångfald. Detta är den helt dominerande skogsbruksmodellen i Sverige idag.
Kalhyggesfritt/hyggesfritt skogsbruk (ibland kontinuitetsskogsbruk) är ett begrepp som definieras på lite olika sätt. Enligt vissa definitioner bygger alla hyggesfria metoder på plockhuggning av enskilda träd. Enligt Skogsstyrelsen innebär kalhyggesfritt skogsbruk att ”marken alltid är trädbevuxen utan att det uppstår några större luckor.” Det ska alltid finnas träd som är minst 10 meter höga på marken. Om luckhuggning används får luckorna inte vara större än 0,25 hektar [1]. Med denna definition kan exempelvis ett plantageliknande skogsbruk med stora likåldriga monokulturer som föryngras under skärmställning betecknas som hyggesfritt. Det är fortfarande fråga om ett rotationsskogsbruk, där både skötselåtgärder och avverkningar kan ske schablonmässigt över större ytor samtidigt. Uppfattningarna om hur stora luckor som kan tas upp i hyggesfritt skogsbruk varierar. Hänsynsskogsbruk och kalhyggesfritt skogsbruk – åtminstone enligt Skogsstyrelsens definition ovan – är alltså enkelt uttryck rotationsskogsbruk med vissa inskränkningar eller begränsningar.
I vetenskaplig litteratur används ofta Closed Canopy Forestry (CCF) som ett sammanfattande begrepp för skogsskötselsystem som utgör alternativ till rotationsskogsbruk [2]. Direkt översatt står CCF för ett skogsbruk som bibehåller ett slutet krontak. Inga större luckor tas upp. I allmänhet omfattar definitioner av begreppet dock fler faktorer än luckstorlek. Viktiga karakteristika är:
att återväxt, utglesning och skörd sker simultant och i liten skala, så att skogen överallt och vid varje tidpunkt innehåller en blandning av träd i olika åldrar och utvecklingsstadier [3].
att man förvaltar ekosystem snarare än enbart träd. Skogsbestånden ses som ett ramverk för ekosystem ur vilka virke skördas med vissa intervall, men där andra aspekter, som landskapsbild och biologisk mångfald är lika viktiga.
att man använder naturliga processer som bas för skogsskötseln, vilket bygger på antagandet att exempelvis naturlig föryngring är mer hållbart än plantering/sådd och skapande av ensartade bestånd.
skapar en varierad beståndsstruktur med större artdiversitet och större inslag av större och äldre träd.
Med detta börjar vi närma oss den skogsbruksmodell som Ekoskog för enkelhets skull valt att kalla ekologiskt skogsbruk. Ekologiskt skogsbruk har helt andra utgångspunkter och bygger på andra principer än rotationsskogsbruk. Ekologiskt skogsbruk arbetar inte med större kala ytor, men kalhyggesfritt skogsbruk kan inte utan vidare kallas ekologiskt. Det krävs betydligt mer än så.
I ekologiskt skogsbruk ska den brukade skogen vara så lik en för platsen naturlig skog som möjligt. Naturliga skogar är med få undantag flerskiktade och mer varierade vad gäller trädslagssammansättning, trädens åldersfördelning och täthet än skogar som brukas med rotationsskogsbruk/trakthyggesbruk. Virkesförrådet är större. Luckor kan uppstå genom störningar som vindfällen eller insektsangrepp, men luckorna är i allmänhet små. Skogen föryngras genom naturlig fröspridning, vilket bevarar dess genetiska mångfald.
Ekologiskt skogsbruk skapar och vidmakthåller sådana för varje plats naturlika skogar främst genom att ge utrymme för skogens naturliga processer (därav begreppet processbevarande, se nedan). Avverkning och andra ingrepp görs så att de naturliga processerna i ekosystemet inte störs mer än nödvändigt. Man minimerar enkelt uttryckt insatserna i skogen och låter dess inneboende dynamik göra merparten av arbetet.
Det finns flera termer och begrepp som är mer eller mindre synonyma med ekologiskt skogsbruk, exempelvis ekosystembaserat skogsbruk, ekologiskt hållbart skogsbruk, naturnära skogsbruk och processbevarande naturnära skogsbruk. Termen processbevarande har sitt ursprung i den så kallade Lübeckmodellen, en tillämpning av naturnära skogsbruk som utvecklades för skötseln av Lübeck kommuns skogar redan på 1990-talet. Att tillämpa processkydd innebär att skogsbruket bedrivs så att de många processer som ständigt pågår i ett skogsekosystem i möjligaste mån kan pågå även i den brukade skogen. Annorlunda uttryckt: man tar ut virke och andra nyttigheter utan att förändra det maskineri som producerar nyttigheterna.
Featured
Ekologiskt skogsbruk i praktiken
Begreppet ekologiskt skogsbruk är tämligen nytt, men skogsbruk efter det ekologiska skogsbrukets principer har bedrivits länge i bland annat Schweiz, Tyskland, Österrike och Slovenien, där kunskapen om stamvisa avverkningsmetoder gått i arv från generation till generation [4].
Mer utvecklat, systematiskt och baserat på teoretisk grund har ekologiskt skogsbruk i olika former, bland annat det så kallade Plenterskogsbruket, bedrivits i Europa sedan slutet av 1800-talet, främst i barr- och barrblandskogar i höjdlägen. Metoderna har varit ifrågasatta, men bevisligen förmått förvalta uthålligt virkesproducerande skogar så att de förblivit friska, välbestockade och variationsrika under mer än ett sekel. Arealerna är dock små. Som mest – i Schweiz och Slovenien – tillämpas sådana metoder på närmare 10 procent av skogsarealen [5]. I Tyskland sköter Lübecks kommun sedan 1994 sina skogar med ekologiskt skogsbruk, och flera andra städer, bland annat Berlin, München, Bonn och Düsseldorf, har följt efter [6]. I Sverige bedriver bland andra Göteborgs stad och Falu kommun ekologiskt skogsbruk på sina skogsinnehav. En studie från 2007 uppger att fyra procent av skogsarealen i Sverige sköts med andra system än trakthyggesbruk [7].
Det är inte biologiska faktorer som begränsat utbredningen av ekologiskt skogsbruk, utan snarare brist på kunskap [8] och kanske förutfattade meningar om vad som är möjligt och/eller lönsamt. Även om arealerna är små så finns det skogsägare över hela Sverige som visat att det går utmärkt att bedriva skogsbruk efter ekologiska principer.
Därför behövs ekologiskt skogsbruk
Dagens skogsbruk är inte hållbart. Det starkaste och tydligaste argumentet för att vårt sätt att bruka skogen måste förändras i grunden är tillståndet i våra skogsekosystem.
Över 80 procent av skogarna inom EU består idag av endast ett eller två trädslag och 75 procent består av likåldriga bestånd. Det är alltså starkt förenklade eller utarmade ekosystem, formade för att leverera en enda nyttighet – virkesråvara. 27 procent av alla skogslevande däggdjursarter i EU-länderna bedöms vara utrotningshotade. Det blir allt mer tydligt att både klimatförändringar och direkt mänsklig påverkan, genom exempelvis fragmentering, habitatförluster, föroreningar och spridning av invasiva arter, skadar skogsekosystemens stabilitet och produktivitet, liksom deras kapacitet att lagra kol [9].
I Sverige är det sedan länge väl belagt att det nationella miljökvalitetsmålet ”Levande skogar” inte har uppnåtts. Det kommer heller inte att uppnås till 2030 med befintliga styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön är negativ [10]. Avverkning av skogar genom kalhuggning påverkar närmare 2 000 rödlistade arter negativt. Vid sidan av igenväxning av kulturmarker har ingen annan faktor tillnärmelsevis lika kraftig negativ påverkan på den biologiska mångfalden [11]. Antalet skogslevande rödlistade arter har inte minskat nämnvärt sedan sekelskiftet [12].
Skogsvårdslagen, som reglerar förvaltningen av skog och skogsmark, har sedan 1993 haft två jämställda mål: ett produktionsmål och ett miljömål. Det senare innebär bland annat att ”biologisk mångfald och genetisk variation i skogen ska säkras. Skogen ska brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.” Återkommande utvärderingar har visat att miljömålet inte nåtts och att utvecklingen går åt fel håll. Inte heller har de certifieringssystem för skogsbruk som verkat i Sverige sedan 1990-talet, och som idag omfattar över 70 procent av landets skogsareal, förmått bryta de negativa trenderna. Kriterierna är helt enkelt för svaga, se vidare under Certifieringar där det finns en länk till en jämförelse mellan Ekoskogs standard för märkningen Ecoforestry®, FSC och PEFC.
Den förhärskande modellen för skogsbruk idag är helt enkelt inte ekologiskt hållbar enligt någon rimlig definition av hållbarhet, inte ens i kombination med de modifieringar och begränsningar som införts till skydd för biologisk mångfald.
[1] Skogsstyrelsen (2021b)
[2] t. ex. Pukkala & v Gadow (2012)
[3] Schütz m. fl. (2012)
[4] Schütz m. fl. (2012)
[5] Schütz m. fl. (2001)
[6] Fähser (2003)
[7] Axelsson m. fl. (2007)
[8] Schütz m. fl. (2001)
[9] EU Guidelines on closer-to-nature forest management
[10] Skogsstyrelsen (2022)
[11] Eide m. fl. (2020)
[12] Gärdenfors (2000)